Tittade på kvällsöppet från igår. Otroligt kul att se våra soldaters kompetenta synpunkter och inte minst min gamle kollega Öv Johan Fölstads lugna, sakliga och förtroendegivande inlägg. Den förvirrade vänsterpartisten och en och annan övervintrande flummis stod sig kort i denna debatt.
Att soldater och officerare skadas eller till och med dödas är allt annat än önskvärt men tyvärr en del av uppgiften. Om vi inte, som samhälle, accepterar detta faktum så är det djupt olyckligt. Ingen kommenderas mot sin vilja till internationell tjänst. Man är fullt medveten om riskerna men någon måste göra jobbet. Som kompanichef i Bosnien 1993-94 var den största fasan just det faktum att samhället inte kommer att förstå och acceptera de eventuella förluster som följer. Denna fasa var ibland större än faran själv.
Jag känner stort med personalen där nere. Ett antal vänner tjänstgör just nu i Afganistan. De gör ett viktigt jobb med risk för liv och lem. De är värda allas vår uppskattning och respekt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar