Lång dags färd mot......hemmet

Det blev en lång resa hem. Denna helg är det Formel 1 i Sao Paulo och mer eller mindre alla flighter är fullbokade. Visste Ni förresten att det bussas in ett stort antal prostituerade (somliga säger upp emot 20.000) till staden denna helg i syfte att att underhålla den annars så motorintresserade publiken. Detta är i tillägg till den ganska stora samling lättfotade som redan huserar här. Nåväl det bor ju 20 milljoner människor i denna stad så det finns nog business för alla. Det blev "fakirklass" hela vägen. Resan tar 7.5h med mellanlandning i djungelstaden Manaus i Amazonas. Vi fick stanna där i 1h och så fort dörrarna öppnades kände man hettan och fuktigheten slå emot oss (bilden ovan till vänster). Det var närmare 40gr i Manaus. Det är imponerande då man flyger in mot staden - man ser hur oändligt stor Amazonas floden är för att inte nämna de omkringliggande djungelområdena. Verkligen storslaget.

Även om vi har ett bra lokal bolag, relativt goda affärer, kompetent personal och bra kunder känns det alltid bra att lämna Venezuela. Dels är Caracas en stökig och ganska farlig stad, dels inger hela landet en olust känsla. Korruption, ineffektivitet och icke-demokrati präglar hela tillvaron. Service begreppet är helt avskaffat. Det märks så otroligt tydligt på både hotell och restauranger. Varför skall man servera någon annan? Chavez har ju sagt att alla är lika inför socialismen. Sannerligen inte lätt att vara chef för ett internationellt serviceföretag med lokalbolag i detta land. Jag satt klockan 04.30 på morgonen och lyssnade till radio i taxin till flygplatsen på en reporter som i kommunistiska och mycket nationalistiska ordalag talade sig varm för den sattelit som Venezuela skjutit upp dagen innan. Det var den första som Venezuela tagit fram själva med kinesisk hjälp. Den var minsann utvecklad utan "gringo"- teknik och det var ytterligare ett bevis på president Hugo Chavez förträffliga bidrag till mänskligheten. Varför skall ett fattigt land som Venezuela lägga pengar på en sattelit? Varför stödjer man en knarkhandlande gerilla i Colombia som saknar folkligt stöd? Varför köper man vapen från Ryssland för mångmiljardbelopp när ingenting i landet fungerar? Otroligt och rent vansinne!

I Venezuela är det svårt att koppla av. Till och med på flygplatsen känner man sig påhoppad och övervakad. Ett antal poliser och militärer som helt okynnes stannar en och skall kolla pass och resehandlingar i hopp om ett par dollar. Jag blev erbjuden svartväxling inte mindre än 4 ggr på vägen från ingången till incheckningsdisken. Till och med av anställda på flygplatsen. Det är maximalt 300 meter.

Fattar dock inte varför överklassen i Venezuela klagar. I detta socialistiska land är det paradoxalt nog billigt att vara rik. Om du har dollar (vilket de har) och växlar svart kan du ju leva för halva priset. Du får officiellt 2.5 Bolivares för en dollar. Om du växlar svart kan du få nästan 6. Rena drömtillvaron utifrån ett kostnadsperspektiv. Nåväl pengar är ju som sagt inte allt.

Hela Simon Bolivar flygplatsen är för övrigt en rörig, oorganiserad tillställning och det tar oändligt lång tid med allt. Sorry men 2000 talets socialism tilltalar inte mig. Kanske om det vore som det står lite överallt i Caracas "Socialismo o muerte - socialism eller döden" skulle jag välja det tidigare men det är inte alls säkert. Så illa är det faktiskt.

Skönt att vara tillbaka i Sao Paulo även om vädret verkar vara emot mig varje gång. Det har tydligen varit fint i en vecka nu men idag regnar det. Trots vad jag skrev tidigare så är Brasilien en ganska väl fungerande stat. President Lula som alla trodde var en Chavez-typ har överraskat marknaden. Han genomför reformer men med bibehållen stabilitet och utan konflikter. Han utmanar inte de utländska företag som på goda grunder vill investera i landet. Trots att han saknar nämnvärd utbildning tror jag att den gamle fackföreningsbossen är ganska "street-smart" och håller sig med hyfsade rådgivare. Allt går inte Lulas väg heller. Kassab blev återvald som borgmästare i Sao Paulo. Lulas turismminister Marta Suplicy bet i gräset - det lovar gott. Hon som verkar sakna Lulas känsla både för vad som är möjligt och önskat har haft ämbetet förut utan att nå synbart resultat. Kassab har rensat upp Sao Paulo och det har uppskattats.

Nu är trappan klar

Några bilder från Caracas

I socialistiska republiken Venezuela

Jag kom iväg, en aning försenad, från Bogota. Himlens portar öppnade sig (se bilden till vänster) och vi fick avvakta en timme på starttillstånd. Flighten var (som vanligt är mellan Bogota och Caracas) helt fullsatt. Flygplatsen i Caracas ligger vackert nere vid kusten och det finns bara en väg upp till huvudstaden. Om du kommer på morgonen eller en Söndag kväll tar det 3,5h upp till Caracas. I dag tog det 40 minuter. Den här gången bor jag på Lido, det är ett av de bästa hotellen men mitt favorithotell Eurobuilding var helt fullt. Där har de stans bästa gym och en rejäl polanläggning. På Lido är gymmet stängt på helgerna - hur skall jag överleva Söndagen?

Venezuela är ett speciellt land. Det är officiellt en socialistisk republik. Stora skyltar med - Patria, socialismo o muerte - födernesland - socialism eller döden möter en överallt. Det är slående likt Havanna - Kuba. Hur man 2008, fortfarande, kan tro på den socialistiska villfarelsen efter allt som hänt i Östeuropa är ofattbart??? Nationalsporterna i Venezuela är förvånande nog Baseball och Amerikansk fotboll. Banden till USA är starka på alla områden men politiskt är man i snart sagt varje fråga på kollisionskurs. Man slängde ut USAs ambassadör för 2 månader sedan men behöll de diplomatiska förbindelserna. Ambassaden (stora bilden ovan) är en stor anläggning med en säkerligen väl tilltagen underrättelsestab. Hugo Chavez anklagade USA för att ligga bakom ett kuppförsök mot honom. Landet är officiellt en demokrati och med det får man den ledare man förtjänar. Oppositionen har inga platser i parlamentet och det får de faktiskt skylla sig själv då de bojkottade det senaste valet. Med detta har man givit "carte blanche" till Hugo Chavez och han har utnyttjat det till fullo. Han har använt de enorma oljeinkomsterna till att "fördela välståndet" men det går inte riktigt som det skall. Inflationen är över 30% och det saknas mjölk, mjöl och andra basvaror i butikerna samtidigt som bensinen fortfarande kostar 20 cent litern. Någonting gick uppenbart fel i den fördelningspolitiska ekvationen.

Kvällens middag tillbringar jag med Sune Gustafsson, en av våra projektledare här och en god gammal vän. Han har varit här på 3 månader och avslutar nu i slutet på Oktober.

Brasilien (BR) - Banana Republic

Idag ringde de mig från finansavdelningen i Sao Paulo. Ett gammalt skadeståndsmål i Belem hade gått vidare i de juridiska kvarnarna och som styrelsemedlem i Relacom do Brasil hade jag fått mitt personliga bankkonto spärrat av Brasilianska centralbanken. Detsamma gällde ledningsgruppen i det lokala bolaget. Målet gällde 9.000Reais - motsvarande 30.000Kr som en f.d anställd krävde. I Brasilien skall Ni veta så är det 100% säkert att om du avskedar någon så går de till domstol. Det är värre än USA. Det finns en hel kader av brännvinsadvokater som bara väntar utanför portarna och mer eller mindre uppmanar den enskilde att, mot en ersättning av 70% av den eventuella totalsumman, kan de driva ett mål. Det är inte alltid den enskilde vinner men oavsett om han har rätt eller inte så brukar den vanligtvis korrupte domaren uttala: - Han har ju inget mål men ge honom något så får vi slut på detta. Det är total rättsröta på området. Hade för ett par år sedan en anställd som till och med krävde bonus på en affär som gjordes innan han anställdes. I detta fall fick han rätt i lägre instans men jag tyckte att nu var måttet rågat och överklagade. Vi fick rätt i högre instans men inget är givet. Rättssäkerheten är inte vad vi är vana vid.

Vis av erfarenhet har jag inga förmögenheter innestående i någon Brasiliansk bank och de lovade från Sao Paulo att ärendet skulle vara löst vid midnatt. Jag får väl ta en billigare middag i kväll och med det hålla igen på kaloriintaget.

En späckad dag

I dag har (som vanligt) varit en späckad dag. Kom i säng sent i går och sov dåligt på grund av tidsskillnaden (-3h) Startade 06.30 med ett löppass i gymmet på hotellet, lite mailande från hotelrummet, frukost och var på kontoret klockan 09.00. I dag har vi genomfört två externa möten, ett med Colombias största mobiloperatör Comcel, som ägs av Mexikanen Carlos Slim och ett med det svenska bolaget Ericsson. Utöver detta har vi haft ett tiotal interna möten med vår personal här i Bogota. VD:n här heter Ernesto och är Mexikan. Han har arbetat samman med mig sedan 2002 så tillsammans är vi veteraner. Jag har även min regionala finanschef här i Colombia, Amanda Duran och vi har alltid regionala uppföljningsmöten här, i Sao Paulo eller då våra resor korsar varandra ute på ett lokalbolag. Det funkar bra att inte sitta på samma ställen då man har daglig kontakt via telefon, mail eller skype. Vi lever ju i ett högteknologiskt och globalt samhälle.

Förutom jag och Ernesto deltog de två KAMarna (Key account managers) vi har, Lina Zuluaga och Ricardo Dussan. Det är de som förberett alla möten med de lokala representanterna för kunden. Sammantaget var bägge de externa mötena idag bra och kommer sannolikt att ge ett ganska snart resultat. Sista internmötet har vi klockan 20.00 då teamet presenterar en kundoffert som måste in i morgon. På kvällen har vi en middag med ledningsgruppen uppe på berget Montserrat med vidunderlig utsikt över Bogota. Det blir som vanligt en sen kväll. Dessa resor är allt annat än turism och avkoppling. Det är hårt i missionen.

En dag i inbördeskrigets Colombia - terrorn finns här

I går sa jag att säkerheten blivit bättre i Colombia. Det är sant men man skall inte glömma att det fortfarande råder inbördeskrig. I dag var det en aning kaos i stan. 5 mindre sprängladdningar detonerade med kort mellanrum på olika ställen i stan. Inga döda men ett mindre antal skadade. Detta är gerillans taktik för att utöva terror på civilbefolkningen och att skapa rädsla. Bogota har inte haft något större bombattentat sedan 2005 och troligen kan de inte längre operera i större skala. Dock kan de fortfarande åstadkomma just detta - rädsla. Ett otroligt fegt sätt att utöva terror. Den revolutionära FARC rörelsen startade som marxister och har idag förvandlats till fullfjädrade knarklangare. Hela rörelsen går idag ut på knarklangning och gisslantagan. Deras meningslösa försök att skapa kaos är den största anledningen till den sittande presidentens popularitet. Folk är lindrigt sagt trötta på 40 års inbördeskrig utan rimliga skäl. Vi hade ett antal kundmöten under dagen och vi valde att gå till fots på grund av trafiksituationen. Trafiken blev som Ni ser av bilden en enda röra med bilar, bussar, lastbilar och hästar.

Besök i Bogota, Colombia

Ankom i dag till Bogota i Colombia. Landade vid 12.30 tiden, åkte till hotellet och var på vårt kontor vid 14.30. Bogota flygplats har den mest rigorösa säkerhetskontrollen av alla flygplatser i Latin Amerika. Ändå går det alltid fortast här. De verkar vana vid att ha hög säkerhet, troligen p.g.a terrorhotet från gerillan samt en omfattande kokainsmuggling till USA. Regeringen har gjort mycket för säkerheten de senaste 3 åren och Bogota känns nu mycket säkrare än både Mexico City och Sao Paulo. Närvaron av polis och militär är extremt hög. Nästan i varje gathörn har de fullt utrustade militära patruller. Colombia är dock ingen diktatur utan en fullt fungerande demokrati där president Alvaro Uribe har 85% stöd av befolkningen och man skall försöka rösta igenom att han kan sitta en tredje period. Bogota är vackert belägen på 2600m höjd och med berg som på alla sidor omsluter 6 milionersstaden. Här är nu i slutet på "vintern" vilket innebär lite kallare nätter och dagar med 25gr. De har egentligen bara två årstider regnperiod och torrperiod och nu är vi i slutet på den regniga perioden. Jag stannar här till Lördag då jag åker vidare till Venezuela.

Många restaurangbesök blir det ju........

I dag blev det lunch på "Marcels", en fransk restaurang nära vårt kontor. Lunchade med Barry Bystedt, svensk generalkonsul i Sao Paulo och en av pionjärerna inom svensk telekom verksamhet i Brasilien. Barry har ett förflutet som direktör på Ericsson och även som chef för TESS, det som var Telias operatörsverksamhet i Brasilien på den tid det begav sig. Barry och jag har känt varandra sedan 2002 då han hjälpte oss vid uppstarten av vår verksamhet här i Brasilien. Vi brukar ha lunch med en till två månaders mellanrum och det är alltid lika inspirerande att samspråka med honom, ta del av hans erfarenheter och utbyta åsikter om både det ena och det andra. Vi delar intresse för golf, resor och affärer i största allmänhet. Alltid lika trevligt att mötas.

I morgon bär det av till Colombia och i helgen till Venezuela.

Tysk mat är inte fel

Ibland om tiden tillåter brukar jag och min assistent Elisabeth (som är tyskättling) besöka en tysk restaurang här i Sao Paulo (det finns för övrigt flera bra tyska restauranger). Det finns bara en skandinavisk restaurang, som drivs av en danska, men den är inte helt bra. Tysk mat är inte som svensk men snarlik. Man kan få en bra wienerschnitzel, kassler med kokt potatis eller min favorit - råbiff. Det finns många tyskättlingar här i Sao Paulo. Ibland på helgerna kan man se en och annan vithårig gammal man stapla in för att få sig en Erdinger Weissbier - kanske har en del av dem ett brokigt förflutet - "dont mention the war". Både Mengele och Eichman levde ju här i Sao Paulo efter kriget. Hursomhelst det är god mat och så nära svensk mat man kan komma här.

Politiken är en hora

"Politic is a whore" - Uttalandet är inte mitt utan en Bosnisk muslimsk general i Vares sa det till mig 1994 när jag klagade på vår "järnlady" till borgmästare Ms Mervana Hadzimurtesic. Hon trodde hon kunde ge mig order om var vi skulle gruppera våra OP (observations platser). Även om jag inte sagt det själv så håller jag med. Politiken är en hora. Nu har till och med min (f.d) favorit och mannen jag gärna skulle givit mitt stöd om han valt att kandidera, Colin Powell (republikan) gått ut och sagt att han stödjer Barack Obama. Världen är upp och ner. Förmodligen börjar nu ett antal individer (mer eller mindre sysslolösa politiker) ana utgången av valet i November och vill inte hamna vid sidan om köttgrytorna. Han har helt säkert en post utlovad i administrationen hos Obama - det är så det köpslås i kulisserna. Inte helt hederligt, inte särskilt rakryggat men det är så det går till. Jaha - så fick då Colin Powell en supporter mindre.

Lite bilder från nya hallen i mitt hus

Det räcker kanske inte?

Jag såg debatten igår. McCain var klart bättre än i de två tidigare debatterna men var det tillräckligt? Tveksamt. Han har ett sätt att se sarkastisk ut som inte går hem i direktsändning. Han verkade också en aning besviken över några av de påhopp som Obama gjort. Kanske inte det bästa sättet att vinna över tveksamma väljare. Tyckte att debatten vanns av McCain. Det tyckte förstås inte expertpanelen på CNN som ju består av ett gäng proffsliberaler som för länge sedan bestämt sig för Obama. Inte lätt för McCain då han har i stort sett hela medie- etablissemanget emot sig. Det har han haft under hela kampanjen. Det är otroligt hur media i USA har makt över vad folk skall tycka och tänka.

Vi får se på valdagen. Tror att det fortfarande är många som är tveksamma och kanske bestämmer sig i valbåset. Vi får hoppas på de sista två veckorna av kampanjen.

Finanskrisen verkar inte lugna ner sig. Det blir ett säkert problem att ärvas av en ny amerikansk president. Det skulle nog vara en krona på bilden ovan. Dollarn kostar ju 7.50kr idag och Euron 10Kr. Det kanske är med finanskrisens stödinsatser som med McCain - det räcker kanske inte?

Nu behöver den gamle lite draghjälp

Ingen perfekt kandidat men alternativet är värre. Det vore farligt, inte bara för USA utan för hela världen att ha en "flumliberal" som Obama vid rodret. Att han dessutom har kontakter med pastor Wright och vissa anarkister som helst vill störta USA i fördärvet är inte meriterande. Kanske är frågan viktigare häröver än i Sverige. Vi behöver verkligen inte någon som "förutsättningslöst" skall sätta sig och förhandla med galningar som Hugo Chavez. McCain har åldern emot sig och har en helt oprövad kandidat som vicepresident men han står stadigt på jorden och är en hedersman med förmåga att överbrygga blockpolitiken. I valet mellan Barack "Hussein" Obama och McCain väljer jag helt klart det senare. Jag har av tradition alltid hållit på republikanerna men efter Bush tycker jag det måste till en förändring. Bush har varit en katastrof. Han har symboliserat Amerikanen när han är som värst, inskränkt, narrow-minded och arrogant. Det har varit en katastrof inte bara för USA utan framförallt för USA:s ledande ställning i världen och för samarbetet med dess allierade. Förändring i all ära. Bara nu inte denne man, Obama. Han har ingen verklighetsförankring. Speciellt inte på utrikesområdet vilket är farligt. Typisk politikerbroiler. Hillary Clinton hade varit den bästa kandidaten av de tre. Hon är en tuff kärring och står för förändring men inte en farlig sådan. Enda problemet då hade väl varit för Bill Clinton att hålla fingrarna i styr i ovala rummet. I kväll är det den sista debatten på CNN och jag kommer att vara "bänkad". Den gamle har en svår men alls inte omöjlig sits. Han behöver bara lite draghjälp.

Värmen har kommit

Måndag är en jobbig dag - inte bara för att helgen är slut men också för att vi har veckouppföljning av siffrorna. Jag tillbringar ca 4h i telefon med alla våra länder och går igenom resultat och "cash-flow". I dessa finanskristider måste vi ha superkoll på kassaflödet då det inte är helt enkelt att bara ringa banken och begära ökad kredit. Det ser väl ganska ok ut just nu men det kan fort ändras.

Idag hade vi veckomöte med Stockholm. Det är en betydligt kortare process där man mer eller mindre bara rabblar siffror, region för region, land för land.

Nu är det betydligt varmare i Sao Paulo. I dag skall det bli 33gr och i natt var det svårt att somna. Det var tryckande varmt. Jag fick ta bort filten i sängen och låg och vred mig och tvekade om det var dags att sätta igång A/C:n. Problemet är att det då är lätt att bli förkyld. Jag är känslig för det, bättre att svettas en aning till.

I morse var det 117.5kg på vågen. Joggar varje morgon nu på terrassen. Använder löpbandet eftersom min promenadkompis, Roolaid, inte har haft tid att gå på ett antal dagar. Efter ca 50 minuter på bandet så är det skönt att kasta sig i poolen för att minimera "eftersvettningen". Försöker att variera mig så att man också kommer ut i den vackra parken, Ibirapuera, som ligger 5 kvarter från min lägenhet.

I dag blir det "churrascaria" till lunch. Det var ett tag sedan. Det är en Brasiliansk specialitet med kött stekt över öppen eld och skuren vid bordet av servitörerna. Lite dyrare än vanlig "kilo" lunch men värt ett besök då och då. Passar dessutom perfekt till min GI-metod.

Man får passa på när man är hemma en längre tid som denna veckan.

En hel vecka utan resande

För första gången på, jag vet inte hur länge, så skall jag ej resa denna veckan. Normalt så reser jag varje vecka men nu skall jag vara i Sao Paulo. Det är bara att hoppas på att vädret blir nådigt.

Vad fan är 8 kilo????????

I dag visade vågen på 118kg och jag blev själaglad. 118kg låter helt sjukt mycket men då skall man veta att den visade 126kg för två veckor sedan. 8 kilo mindre - det är inte illa. GI metoden fungerar verkligen. Att undvika kolhydrater är väldigt effektivt. Nackdelen är att man blir "dum i huvet". Ja det är faktiskt sant. Hjärnan kan bara använda kolhydrater och om den inte får detta så blir man aningen seg. Öppnar datorn ibland och undrar vilken fil jag skulle öppna. Står still i en vägkorsning och undrar vart jag skall. Ok - man får ta det onda med det goda. Så länge man inte har ett för intellektuellt jobb så det skall nog gå.

Nu börjar snart "beach-säsongen" i Brasilien och det gäller att komma i form. I dag kan jag njuta av min pool på terrassen. Vädret blev inte så illa som befarat.

Tänk vad ärtsoppa kan vara gott

Tänk vad ärtsoppa och varm punsch (Sopa de ervilhas e ponche) kan vara gott. Det tänker Ni säkert inte på som får detta till vardags men som utlandssvensk är det de små enkla detaljerna man verkligen saknar. I går var jag i Skandinaviska kyrkan här i Sao Paulo på den månatliga "Ärtmiddagen" som kyrkan arrangerar ihop med Svenska handelskammaren.

Det brukar inte vara så många som kommer. I går var vi ca 20 personer av blandad kompott och bakgrund. Där var f.d Generalkonsulinnan Carlborg som satt i minkpäls hela kvällen, (man blir ju gärna lite lättfrusen i tropikerna), jag och ett par andra i kostym samt ett par yngre killar i jeans och ledig skjorta och så Olof förstås. Olof är vår superhumoristiske präst och han älskar dessa tillställningar där han riktigt får rå om svenskkolonin och berätta roliga anekdoter från sin tid som sjömanspräst i Bangkok. Hans fru är en stadig "skånegräbba" som ondgjorde sig över att man inte hade elev-underlag för att upprätthålla svenska skolan i år.

Annars gick snacket mest ut på vad som orsakat finanskrisen och om den kommer att sprida sig till Brasilien. Jag diskuterade detta bland annat med Latinamerika chefen för Stora Enso, Nils Grafström, som är en veteran i den här delen av världen och han hävdade att det nog inte var samma beroende av USA idag som det brukade vara och att den Brasilianska ekonomin nu var stark. Fan trot. På något sätt brukar Latinarna (om ingen annan gör det åt dem) vara bra nog på att orsaka sitt eget kaos.

Än så länge ser vi tack och lov bara krusningar på vattenytan. Kanske är det som President Lula sa "Detta är inte ett problem för oss - det är Bush problem" - Inte att undra på när han började som skoputsare.

Fredag i Sao Paulo

Fredag e.m i Sao Paulo. Efter en solig förmiddag ser det ut som om det skall stunda ännu en helg av regn och rusk i denna 20 miljonersstad. Sommaren låter verkligen vänta på sig.

Väntar på att få säsongsinviga min swimmingpool på terassen. Något jag väntat på i snart 5 månader. Vädret i Sao Paulo är en aning anmärkningsvärt. På morgonen 8gr, till lunch 20, på eftermiddagen 30 och på kvällen 11gr. Hur klär man sig till detta omväxlande tillstånd?

Nåväl, synd att klaga. 95% av dagarna kan man gå i t-shirt häröver och det kan man inte i Sverige.