Jag kom iväg, en aning försenad, från Bogota. Himlens portar öppnade sig (se bilden till vänster) och vi fick avvakta en timme på starttillstånd. Flighten var (som vanligt är mellan Bogota och Caracas) helt fullsatt. Flygplatsen i Caracas ligger vackert nere vid kusten och det finns bara en väg upp till huvudstaden. Om du kommer på morgonen eller en Söndag kväll tar det 3,5h upp till Caracas. I dag tog det 40 minuter. Den här gången bor jag på Lido, det är ett av de bästa hotellen men mitt favorithotell Eurobuilding var helt fullt. Där har de stans bästa gym och en rejäl polanläggning. På Lido är gymmet stängt på helgerna - hur skall jag överleva Söndagen?
Venezuela är ett speciellt land. Det är officiellt en socialistisk republik. Stora skyltar med - Patria, socialismo o muerte - födernesland - socialism eller döden möter en överallt. Det är slående likt Havanna - Kuba. Hur man 2008, fortfarande, kan tro på den socialistiska villfarelsen efter allt som hänt i Östeuropa är ofattbart??? Nationalsporterna i Venezuela är förvånande nog Baseball och Amerikansk fotboll. Banden till USA är starka på alla områden men politiskt är man i snart sagt varje fråga på kollisionskurs. Man slängde ut USAs ambassadör för 2 månader sedan men behöll de diplomatiska förbindelserna. Ambassaden (stora bilden ovan) är en stor anläggning med en säkerligen väl tilltagen underrättelsestab. Hugo Chavez anklagade USA för att ligga bakom ett kuppförsök mot honom. Landet är officiellt en demokrati och med det får man den ledare man förtjänar. Oppositionen har inga platser i parlamentet och det får de faktiskt skylla sig själv då de bojkottade det senaste valet. Med detta har man givit "carte blanche" till Hugo Chavez och han har utnyttjat det till fullo. Han har använt de enorma oljeinkomsterna till att "fördela välståndet" men det går inte riktigt som det skall. Inflationen är över 30% och det saknas mjölk, mjöl och andra basvaror i butikerna samtidigt som bensinen fortfarande kostar 20 cent litern. Någonting gick uppenbart fel i den fördelningspolitiska ekvationen.
Venezuela är ett speciellt land. Det är officiellt en socialistisk republik. Stora skyltar med - Patria, socialismo o muerte - födernesland - socialism eller döden möter en överallt. Det är slående likt Havanna - Kuba. Hur man 2008, fortfarande, kan tro på den socialistiska villfarelsen efter allt som hänt i Östeuropa är ofattbart??? Nationalsporterna i Venezuela är förvånande nog Baseball och Amerikansk fotboll. Banden till USA är starka på alla områden men politiskt är man i snart sagt varje fråga på kollisionskurs. Man slängde ut USAs ambassadör för 2 månader sedan men behöll de diplomatiska förbindelserna. Ambassaden (stora bilden ovan) är en stor anläggning med en säkerligen väl tilltagen underrättelsestab. Hugo Chavez anklagade USA för att ligga bakom ett kuppförsök mot honom. Landet är officiellt en demokrati och med det får man den ledare man förtjänar. Oppositionen har inga platser i parlamentet och det får de faktiskt skylla sig själv då de bojkottade det senaste valet. Med detta har man givit "carte blanche" till Hugo Chavez och han har utnyttjat det till fullo. Han har använt de enorma oljeinkomsterna till att "fördela välståndet" men det går inte riktigt som det skall. Inflationen är över 30% och det saknas mjölk, mjöl och andra basvaror i butikerna samtidigt som bensinen fortfarande kostar 20 cent litern. Någonting gick uppenbart fel i den fördelningspolitiska ekvationen.Kvällens middag tillbringar jag med Sune Gustafsson, en av våra projektledare här och en god gammal vän. Han har varit här på 3 månader och avslutar nu i slutet på Oktober.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar